Quantcast
Channel: MOMA - SWEETER WITH SUGAR
Viewing all 339 articles
Browse latest View live

Fotobok 2016 via Photohome - plus och minus

$
0
0
Ni som följer min blogg har fått se de flesta sidor jag gjort till min fotobok. Tidigare år har jag printat ut varje sida allt eftersom men i början av 2016 beslutade jag mig för att prova på att spara layouterna och istället beställa en fotobok. Jag var ganska säker på att jag inte skulle klara av denna uppgift, att tåla mig med utskrift nästan ett helt år! Men det visade sig gå ganska bra faktiskt. När jag blev sugen på att se bilderna var det ganska enkelt att gå tillbaka till min Facebooksida och ta upp bilderna på skärmen. Dessutom innebar detta att det blev ännu enklare att inte layouta bilderna kronologiskt utan snarare utifrån vad jag själv hade lust med för stunden. Det berodde förstås på att jag hann bygga upp ett lager av foton innan jag började på 2016.

Här kommer den digitala versionen av boken. När jag får den fysiska boken så kommer ett nytt inlägg. Jag vet att många är nyfikna på kvalitén.


Innan jag bestämde mig för Photohome som tillverkare av boken var jag inne och tittade på flera andra alternativ men de flesta stupade på att jag ville ha en bok i storleken ca 30x30 cm, layflat-sidor och sidenmatt eller obestruket papper. 

Jag tog kontakt med Photobox, som också har ett samarbete med Ica, och ställde frågan om jag kunde få denna kombination på min bok hos dem. Till svar fick jag: "ja formatet 30x30 är kvadratiskt"! Jag kände inte direkt för att nyttja deras tjänst som kostar ungefär lika mycket som Photohomes. På det sistnämnda företaget kunde jag inte chatta med kundtjänst, men jag fick inom en timme svar via mejl, från en person som hade exakt koll på alla alternativ och möjligheter och som lämnade korrekt svar. Under proceduren att sätta samman boken och beställa den råkade jag på flera frågor som jag inte orkade leta efter svaret på. Jag fick till och med svar på kvällstid av Photohome. 

Kostnaden för min bok, som slutligen landade på 48 sidor, storlek L (27x27 cm) och extra allt, blev dryga 1000 kr inklusive frakt. Dyrt kan tyckas men å andra sidan kostar fotopapper och bläck till skrivaren också. Faktum är att om jag skulle ge en kvalificerad gissning så är nog den kostnaden den dubbla mot fotoboken. 

På minussidan är dock att jag inte får min utskrift direkt och jag har ingen kontroll över att slutresultatet blir så bra som när jag skriver ut själv. Photohome har visserligen färgprofiler att ladda ner men de är endast för tryck och visar alltså inte resultatet för skärm, i alla fall lyckades inte min it-sambo klura ut det. De har också en testutskrift att beställa vilket jag gjorde och utifrån den kan man antingen kalibrera sin skärm halvbra eller helt enkelt gissa sig till hur boken kommer att se ut jämfört med skärmen. I mitt fall stämde färgerna hyfsat överens men utskriften jag fick var mycket mörkare än min skärm. Jag ljusade därför upp alla mina foton på ett ungefär. Här hade det förstås varit jättebra att kunna göra några testutskrifter och se hur mycket jag faktiskt behöver ljusa upp bilderna men en kvalificerad gissning måste alltså duga. Just för det valde jag tillägget "förhandsgranska" vilket innebär att en van person på Photohome kommer granska mitt tryckoriginal innan det trycks. 

Photohome har ett layoutprogram som är nedladdningsbar. Jag har bara lagt in mina pilder, från kant till kant, som högupplösta jpg. Det var enkelt och smidigt. Hur det är att arbeta med en layout i nämnda program kan jag alltså inte svara på. 

Ett slutgiltigt omdöme återkommer jag med när jag har min bok i handen. 



Den färdiga fotoboken från Photohome

$
0
0
För en dryg vecka sedan kom min efterlängtade fotobok! Det var ganska nervöst att öppna paketet och se hur det färdiga resultatet skulle motsvara mina förväntningar och krav. Som ni kanske vet vid det här laget är jag perfektionist och kontrollfreak. Att lämna bort mina älskade layouter för print var inget jag gjorde med lätt hjärta. Nu är dock boken klar. Jag blev i det stora hela nöjd, men också lite besviken.

Vill du veta varför så kommer här en liten film om boken.
När du sett filmen och känner dig sugen på att kanske vinna en egen fotobok (med dina lyouter och foton) så kan du gå in och rösta i tävlingen Årets fotobok, där min fotobok är en av finalisterna under temat årsböcker. Rösta på bok nr åtta för att vara säker på att vinna. Välj dessutom två böcker till bland finalisterna :)

Rösta här: http://www.photohome.se/omrostning/arsbocker


Påskpyssel

$
0
0

Egentligen är jag urusel på att påskpynta. På sin höjd att jag har några kvistar inne och köper lite blommor så att man får lite vårstämning. Men ibland har jag stora planer som aldrig direkt genomförs.



I år var det, inte helt otippat, små lerfigurer jag fick för mig att göra. Och till min förvåning lev de ungefär så som jag föreställde mig när jag fick idén.


Jag har aldrig varit särskilt förtjust i påskfjädrar men i fjol hittade jag prickiga fjädrar som jag inte kunde motstå. Jag hittade liknande på samma ställe i år med. I butiken säger de att fjädrarna är slakteriavfall. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det stämmer.



Kom in i mitt skafferi

$
0
0

Facebook påminde mig i dagarna om att vi nu haft huset i tre år. Jag var tvungen att kolla efter i bloggen om det verkligen kunde stämma. Kändes snarare som sju år, men det är tydligen den 11 juli 2014 som vi fick nycklarna till huset. Det som från början skulle vara en enkel sommarstuga som tre år senare är vårt högt älskade hem.

Under de här tre åren har vi renoverat nästan överallt och dessutom byggt både pool och däck. Ändå ledsnar jag aldrig på att starta och genomföra ett nytt projekt. För några veckor sedan, strax innan jag skulle börja min semester insåg jag med viss sorg och vemod att jag faktiskt inte hade planerat något semesterprojekt, ingen endaste tapet skulle upp. Ända tills jag gick in i skafferiet, som också används som utgång till altanen, och slogs av att jag bara inte kan ha det så här längre.



Vi måste göra om i skafferiet! Som du ser ovan, som vilken människa som helst borde förstått för länge sedan, att så här... kan man bara inte ha det i ett skafferi. Inte när det på dörren utanpå hänger en söt liten skylt som vittnar om att något mysigt och praktiskt döljer sig bakom.

Så med detta sagt, och nästan gjort, var semesterns första halva räddad. Här skulle målas och förpackas. Det skulle bli ordning och reda och praktiskt. Inte sött och puttenuttgulligt. Men... ja, ni känner ju mig vid det här laget.


Det fick bli en kompromiss helt enkelt. Både sött och gulligt och praktiskt. Så länge ordningen nu varar.




Jag har alltid älskat gamla plåtburkar. De här är faktiskt inte gamla men de var sorgligt undangömda sedan de förlorat sin plats i vitrinskåpet som åkte ut i samband med att vedspisen renoverades. Nu har de sin egen hylla. Saftflaskan var det min sambo som insisterade på att köpa, själv har jag alltid tyckt de var lite för dyra. Nu ska ni inte förhasta er och tänka att oj vilken inredningsintresserad sambo hon har... Pytt! Nej, han skulle bara ha den till att servera sangria i på poolpartyt. Men jag fick välja och valde denna modell som är både gammaldags och praktisk med sitt ställ som gör det lätt att fylla på glasen.

gardinstyg, tilda, panduro



Jag hade lite svårt att bestämma mig för gardinen men eftersom detta var ett Tilda-tyg jag hade hemma så fick det bli den.

burkar från dollarstore

Jag har faktiskt alltid fnyst lite åt de där söta skafferierna på Pinterest - för vem sjutton orkar packa om alla torrvaror i snygga glasburkar? Sådär skulle jag absolut inte ha det! Så jobbigt och opraktiskt!

Jo tjena!


Japp... till och med saften dekanterades och fick sig en snygg etikett i matchande färg.


Plastlådorna hade jag sedan förut, de fick ett turkost papper för att matcha in. De är bra mycket mer stabila än de snygga pappkartongerna från IKEA. De fick lite blommor från tapeten som jag tapetserade pallen och frysen med. Tapeten från Rusta. Sååå fin!


Vår "logga" fick hänga med på golvet. Jag har skrivit ut bilden, kalkerat med penna och kalkeringspapper och fyllt i med en Poscapenna. Golvfärgen gjorde det lite svårt för pennan att fästa så det blev några lager med klarlack ovanpå bokstäverna.


Pallen fick som sagt också lite tapeter på och några lager klarlack för att hålla. Det hade jag förresten även på frysdörren så att den ska tåla att tvättas av. Självklart måste man ha en burk med reservetiketter, spets och snören till hands när man nu valt att roa sig med att packa om torrvaror. Dessutom är det bra att ha lite hyllplatser över och extraburkar. Vissa saker går nu ändå inte att packa om i glasburkar. Dem har jag i plastlådor som enkelt kan tas ner så att vi ser vad som står längst bak på hyllorna.


Mitt sommarparadis

$
0
0


Förra sommaren fick vi för oss att vi skulle bygga en pool. En liten en. En rund. 

Det var inte precis så att vi saknade projekt att lägga pengar och tid på. Men det kan ju inte skada med ett projekt till. Så vi började med markarbetet och Tim och grannen började gräva, släta till och fixa. För varje dag som jag kom hem från jobbet blev den tillplattade marken större och större. Och den tilltänkte poolen växte från blygsamma ca 12 kubikmeter till... tja, nästan det det tredubbla. 

När så poolen äntligen var fylld med vatten vid slutet av sommaren så började vi fundera på att bygga ett däck runt den. Här var aldrig tankar på något litet och blygsamt. Stort skulle det vara. Så vi sålde Porschen, vår kära "lilla" pärla, och började planera för ett däck. Som blev så stort att vi var tvungna att lämna in bygglovsansökan. Jag tänkte att det här fixar jag... och det gjorde jag! Gubben fixade resten och byggde och byggde, och byggde lite till. 





Gubben håller fortfarande på att bygga, därav allt stök och byggmaterial här och var. Under däcket är det ett isolerat teknikrum och på andra sidan ska det bli ett förråd. Däcket ska naturligtvis kläs in på sidorna och någon form av luftigt räcke ska komma till. Apropå räcken så kan man ju tycka att det är en liten småsak i det stora hela. Då kan jag meddela att det inte riktigt är så. Behöver man närmare 40 meter räcke á 900 kr/m så blir det... dyrt. Det blir nästa års projekt.


Ett spabad har stått högt upp på min önskelista länge. Vårat är en av de uppblåsbara varianterna som inte kostar skjortan. Sambon som fått smak på att snickra har snickrat ihop en både snygg och praktiskt kant till den.


Eftersom vi vuxna i familjen båda är badkrukor av stora mått så satsade vi på poolvärme som håller vattnet runt 32 grader. Det gör att vi badade ända in i oktober förra året. Årets sommar har inte precis varit någon höjdare värmemässigt men vi har badat nästan dagligen.


Egentligen skulle jag helst inte vilja ha något räcke alls. Jag gillar hur däcket liksom har kontakt med resten av trädgården.



PL och scrap

$
0
0
Årets fotoalbum har inte precis gått med rekordfart och det är inte länge sedan jag gjorde första layouten. Men den som väntar på något gott ni vet...
Tanken är igen att göra en fotobok. Därför är det betydligt fler dubbeluppslag det här åter än förra året. Eller, ja... det är målet i alla fall.


Isabel på sin skolavslutning. Jag är väldigt förtjust i att få med många foton och ändå få en ganska ren layout. Jag är fortfarande envist förvissad om att det är bilderna som ska vara i fokus, inte en massa dekorationer.  (jag vet, så var det inte förr)



En ny hobby

$
0
0


Under våren gick jag en ganska dålig kvällskurs för att lära mig dreja. Trots att kursledaren inte var speciellt bra på att lära ut så fastnade jag för leran. Efter lång tids sökande på blocket lyckades jag hitta en tusen år gammal ugn som såg hyfsat fräsch ut och inte kostade skjortan.

Vad jag däremot inte hade en aning om var hur mycket det kostar att installera trefasuttag och köpa sladdar och liknande eller vad elektrikern skulle ta för kalaset. Inte visste jag vad en ugn väger heller och att vi inte skulle kunna frakta hem den själva. I det stora hela så spräckte jag budgeten men ca 100 procent... Med andra ord, ganska likt alla andra projekt vi håller på med.

Hur som helst så står nu ugnen i garaget och jag har både testat den och lyckats ha sönder värmesensorn, men trots det så verkar den funka. I början av sommaren hittade jag dessutom en manuell  drejskiva som jag tränat på många varma sommardagar. Ja ända tills jag insåg att det börjar regna varje gång jag sätter mig där. När jag begrep det så köpte jag ett partytält att ha den i och överlistade på så vis det svenska sommarvädret.


Efter allt tränande på drejskivan fick jag till slut till fyra stycken ganska så lika kattskålar. Kattskålar är för övrigt det absolut lättaste att dreja.


Vad jag inte heller visste när jag började med denna hobby, och fullständigt fastnade... var just hur vanebildande det är. Och hur dyyyyrt det är!



Vedspis i köket

$
0
0

Min blogg har varit sorgligt försummad i år. Efter 17 år av bloggande har jag tröttnat lite om jag ska vara helt ärlig. Någonstans har jag alltid trott att om jag bara visar fina bilder, skrivet lite trevligt och kanske ibland lite roande så kommer nog folk börja kommentera. Så har det inte blivit. Jag vet, det kan ju tyckas ganska korkat att det ska ta mig 17 år att förstå att jag inte är tillräckligt intressant för att lämna en kommentar men somliga har helt enkelt en längre startsträcka helt enkelt.

Så vad har då detta med min vedspis att göra? Inte mycket. Mer än att jag plötsligt insåg att jag inte ens visat den minsta lilla bild på vår kanske mest efterlängtade renovering. När vedspisen gick från att vara ett område jag helst inte tittade på till detta. Komplett med fungerande vedeldad bakugn.


Egentligen hade jag tänkt att göra en qick fix för vi hade verkligen inte råd att ta hit kamin-Conny, men så bestämde vi att ta in en offert och höra hans åsikt och när han väl var här så fanns det ingen återvändo. Självklart, precis som alltid när jag budgeterar går budgeten nästan jämt ihop. Om man lägger på ganska exakt 100 procent. I det här fallet gissade jag, efter att sett ett avsnitt av "Det sitter i väggarna", att det nog kan finnas en bakugn gömd bakom det vansinnigt fula spacklet som satt på väggen. Och Conny höll med mig. Så vi tog bort "lite" av murbruket och se, där var en helt äkta bakugn.

Eller ja... lite är väl kanske årets underdrift.

Jag var på tvådagars planeringskonferens i Sunne när jag fick den här bilden och förstod att jag hade haft rätt. Märkligt nog blev mina kolleger inte alls lika exalterade som jag. Hade jag vetat hur mycket extra det skulle kosta att laga bakugnen hade jag nog inte blivit hälften så lycklig.



Ja som sagt... det var inte ett litet jobb att laga bakugnen. Eller att riva bort den illa gjorda putsen med signatur Bobby. Ja den före detta ägaren, tillika blinda snickaren som "renoverade" vårt hus hette faktiskt så. Jag kan än idag inte förstå hur en människa med en så allvarlig synskada kan ha varit snickare till yrket. För jag utgår ifrån att han använde vit käpp för att hitta hem, att döma av hur han tapetserat, målat, kaklat och allt annat som är så snett och skevt att man blir sjösjuk. Och då har inget av det att göra med att huset är gammalt och har sneda väggar ändå.


Som sagt. Det blev inte ett litet arbete. Och inte tog det kortare tid för att Conny tog semester mitt i. Men slutresultatet är värt varenda krona. 



Nyfiken på hur det såg ut innan? Den snygga "bänken" med röret i är Bobbys verk så klart. Han måste dock ha en eloge för att ha lyckats göra en bänkyta som lutar åt precis alla håll samtidigt, det kan inte vara många som klarar det konststycket.



Fotobok trots allt

$
0
0

Så här på årets näst sista dag kom jag på att jag måste ta tag i årets fotobok. Någonstans hade jag faktiskt beslutat mig för att lägga ner den tanken och strunta i det, men när jag nu målade om vår TV-möbel och hittade 2016-års bok så blev jag sugen. Det är klart jag ska ha en fotobok för 2017 också, även om den kommer bli i tunnaste laget.


Fyra dubbelsidor fick jag ihop idag och än är jag nog inte klar för dagen.



Även om det inte är så vidare värst somriga bilder jag valt att skapa med så är det ändå en påminnelse om hur året har varit. Ett år som egentligen bara gått sin gilla gång, utan stora händelser, men med många bra dagar. Även fast det snöade den 24:e april.


Ugnsform

$
0
0

Mina trevande försök med keramiken fortsätter. I julas fick faktiskt både mamma, svärmor och svägerska handgjorda julklappar som jag hoppas och tror att de uppskattade.

Ugnsformen på bilden är mitt första försök att göra något annat än mindre saker. Jag ville ha en form som är lagom för oss tre. För att vara första försöket med att faktiskt bygga något annat än blommor av det jag kavlat får jag säga att jag blev nöjd. Glasyren som jag fick chansa med avseende tjocklek blev också bra, kanske hade jag kunnat önska lite mer bruna skiftningar i det blåa, men i det stora hela blev det över förväntan.


Även om jag känner mig nöjd med just den här formen så är detta en hobby där varje liten sak jag gör är ett led i en lärprocess. Det svåra är att det finns så många fallgropar och risker i varje liten sak man gör. Först ska man forma leran, det är nog faktiskt det lättaste. Sedan ska det jag format torka utan att spricka eller att jag har sönder det. Innan det blir helt torrt ska eventuella justeringar göras - utan att den spröda leran går sönder.
När det torkat ska det skröjbrännas - utan att det spricker. Sedan ska det glaseras, utan att jag har sönder det och på ett sådant sätt att glasyren i nästa steg kan bli en fin, jämn och glansig yta på godset.
Slutligen ska det brännas igen, utan att det spricker, eller att glasyren rinner, eller lämnar fläckar eller bildar bubblor eller... Ja tusen saker kan gå fel och jag har inte minsta kontroll över det. Svårt men roligt.

Keramikblommor och julklappar

$
0
0

Innan jul fick jag inspiration och skapade några keramikalster. Ett gäng med underlägg till koppar och glas på soffbordet. Undertill har jag satt fast filttassar så att de inte ska skrapa bordet.


Det här är samma modell av blommor jag visade tidigare. Tanken är att ha dem i trädgården på armeringsjärn. Den här glasyren som jag tycker är otroligt vacker är dessutom ganska svåranvänd och minsta skillnad i temperatur ger skillnad i resultatet. De två bortre blommorna är brända vid ett annat tillfälle än blomman närmast. Förutom att den är så känslig för temperaturskillnader rinner den också väldigt mycket. Ett av mina alster sitter fortfarande kvar på sättplattan. Glasyren är från Cebex och heter vit kristall.


Att jag älskar blommor är väl ingen större hemlighet. Här har jag arbetat vidare på samma blomform och gjort ljusfat av dem, tillsammans med blad som jag kavlat in från björnbärsbusken.




Här är samma blommor, modell mindre, lagom att ha i en vanlig blomkruka inomhus. Dessa fick min mamma i julklapp.

Creativity strikes

$
0
0

Sedan mitt senaste inlägg har jag gjort minst en sida om dagen till min fotobok för 2017. Det är knappt så jag tror det själv, för jag hade ju som sagt bestämt mig för att inte göra någon bok. Det betyder förstås inte att jag inte är glad. Sidan ovan är tänkt att vara högersida till den du ser nedan.


Denna sida har jag kanske redan visat. Det var en sida jag gjorde i början av 2017, innan jag tappade min inspiration och lust helt.

Den här är dagens alster. Större delen av tiden har Alma suttit framför skärmen och "hjälpt" mig. För dig som inte vet vad en Alma är så är det vår lilla kattunge på 6 månader. Då förstår du kanske vilken typ av hjälp hon hade att erbjuda. Uppslaget ovan är alltså en fortsättning på den med rubriken "Molkomsjön".


När jag nu började fundera på vad vi gjort under året insåg jag att jag faktiskt saknade några foton. Dessa hittade jag när jag gick igenom de minneskort som ligger spridda över mitt bord. Jag borde ha betydligt bättre ordning på dem men då vore jag inte jag kan man nog snabbt konstatera.

Fotona på uppslaget ovan hör ihop med två uppslag jag lyckades få till innan min stora kreativitetstorka, därav avsaknaden av plats, datum och text.

Den vänstra sidan av det här uppslaget gjorde jag ganska direkt efter skolavslutningen. Eftersom den blev ensam, utan någon vänstersida så fick jag improvisera lite och lägga till en av de foton som jag ursprungligen ratat.

Det här uppslaget är jag högst tveksam till. Den känns varken klar eller rätt. Kan hända att jag gör om den trots att det egentligen är emot mina principer. En sida jag inte är nöjd med är ju också en dokumentation.










Jultårta

$
0
0

För första gången på länge bakade jag en tårta. Eftersom jag kände mig lite ringrostig och inte speciellt inspirerad valde jag ett säkert kort och gjorde en julklappstårta som hade stora likheter med en tårta jag gjorde för flera år sedan.


Trots likheterna var gästerna imponerade. Och dessutom var den riktigt god, även insidan var ett beprövat recept - Oreotårta från Lomelinos tårtor.

Fler sidor i fotoboken

$
0
0
I somras var vi på en kort kryssning till Tallin. Trots att vi bara var borta tre dagar knappt så blev det ganska många foton.

Jag har inte layoutat bilderna i tidsföljd utan mer som tema. Här har vi en sida med tjejernas bus, en del av bilderna har de tagit själva. Och så bilder på oss... eller snarare mest på mig. Det är kanske en gång om året någon lyckas få bild på mig som jag faktiskt kan stå ut med.. Här blev det dessutom inte mindre än TVÅ bilder.

På det här uppslaget fick alla bilder från havet vara med och som en avslutning en bild på oss när vi just satt oss på hop-on-hop-off-bussen.

På det sista uppslaget är det bilder från Tallin. Jag måste erkänna att ibland har jag svårt för att komma på vad jag ska skriva om bilderna numera. Jag märker också att när jag tittar i min fotobok är det sällan jag läser det jag skrivit, men å andra sidan är ju texten kanske inte till för mig utan för andra som bläddrar i boken.

Sista semesterveckan fick vi besök av mina föräldrar och Isabels kusin. Jag är lite fundersam hur den här layouten kommer funka i fotoboken. Vanligtvis skulle jag "draigt isär" bilderna så att det bildas en marginal i mitten. Eftersom jag planerar att göra en layflat-bok så hoppas jag att det här ska funka lika bra, kanske bättre. Men det återstår att se.

Eftersom jag i år har färre bilder än förra året så har jag mer plats i boken. Det är därför som flera av mina favoritfoton fått en helsida. Det är ganska häftigt att se ett lyckat foto på ett helt uppslag. Det är också just den här typen av bilder som sällan får vara med i mina album för jag vet att jag värderar bilder med människor på högre, samtidigt så tycker jag om att ta just den här typen av bilder, så varför ska de inte få vara med? Dessutom är det så att ju äldre min dotter blir, desto mer svårfångad är hon på bild. Så när mitt favoritfotoobjekt vägrar vara med måste jag hitta annat att fota.

Det här är sista uppslaget i fotoboken så här långt. När jag ser tillbaka på året som gått så förvånar det mig inte att jag faktiskt inte har några fler foton förrän när Alma kom till oss och därefter julen. Det känns som hösten, efter semestern, gick i en sådan fart att jag knappt hann med. Jag gick visserligen en keramikkurs, vi var hos mina föräldrar och i Ullared, vi firade min födelsedag och Tim var på kurs och i Makedonien flera gånger. Men inget av detta finns på bild. Det känns lite tråkigt och den känslan ska jag försöka ta med till 2018, jag måste hitta tillbaka till fotandet, till att dokumentera och att fånga vardagen också. Det är ju vår vardag, det som är livet, som jag älskar så! Så klart det ska finnas i mina årsalbum.

Make-over av ett sminkbord

$
0
0
 

För några veckor sedan bestämde jag mig för att jag måste ha ett sminkbord. Man kan nog inte påstå att jag sminkar mig speciellt mycket, inte ens nu när jag faktiskt investerat i lite nytt smink och tar mig tid att ibland göra något som skulle kunna kallas för make up. Inte för att det har någon effekt direkt... Men hur som helst. Ett sminkbord behövde jag. Helst i samma stund jag tänkt tanken. Kanske inte för att sminka mig mest utan för att få måla den.

 

Några dagar efter att jag tänkt tanken dök det här söta sminkbordet upp på Blocket. Lagom litet för att både rymmas i min bil och i vårt sovrum, för att inte nämna min budget. Det var väl kanske inte lika romantiskt och gammaldags som jag hade hoppats på men priset var perfekt och jag slog till.



Jag visste också att det stod en gammal rokokostol ute i ladan som jag nog hade glömt bort, med lite tur, vilket jag tydligen hade denna dag, så var den inte allt för ranglig utan tillräckligt stadig för att inte ens jag ska behöva oroa mig för att ramla ner i en hög, förmodligen också tvärs igenom golvet ner till salen, givet husets ålder.



Stolen fick också sig en make-over, i samma nyanser som resten av mitt sovrum. Och eftersom den redan från början var utrustad med sniderier så behövde jag inte otåligt invänta leverans av dito från Ali.



Däremot var, som du såg på före-bilden, inte resten av sminkbordet utrustat med några extra krusiduller alls. Det var ganska gulligt tyckte jag, liksom less is more. Men som ni ju säkert vet vid det här laget tycker jag att lite lagom more is more, helt enkelt.



Jag älskar de här ornamenten som på Ali Express kallas onlays. De finns i mängder av olika former och storlekar. Jag beställde självklart flera och hade planerat att använda ett par med rosor, men eftersom de fortfarande är ute på sin långa färd på kamelrygg och roddbåt från Kina har de ännu inte dykt upp. Möjligtvis står de på Arlanda i väntan på att posten ska orka bemöda sig. Tålamod är inte min starka sida, så jag tog helt enkelt de första som anlände i min brevlåda.



Ornamenten är omålade i trä när de kommer så dessa har fått ett lager grundfärg, två lager svart färg och två lager brunt. Sedan har jag slipat fram det svarta så gott jag kunnat.



När jag nu hade ett så här fint sminkbord var jag också tvungen att hitta lämpliga förvaringsbyttor att ställa på det. Jag inser att det kanske blev lite overkill men just nu får det vara så här.



De här söta burkarna köpte jag för att ha hyacinter i på julbordet. De kommer i sex-pack från IKEA och är egentligen konservburkar med metallspänne och gummipackning. Jag tog bort allt det där och tänkte sätta tillbaka dem när jag målat klart men ganska snabbt insåg jag att glaslocken funkade perfekt utan alla de andra delarna.


Jag har faktiskt hällt över både ansiktskräm, handkräm och ögonkräm i burkarna. De här är bra mycket sötare än originalburkarna som också är fina enligt Isabel. Men helt klart betydligt modernare i sin stil. För att kunna hålla isär vilket som är vilket fick jag gräva fram mina gamla dies och stansa ut några söta etiketter.
Note to self: Stansa ut ett gäng att ha till burkarna i skafferiet. Varför har jag inte tänkt på det förrän nu?



Det var fantastiskt roligt med decopage insåg jag när jag började. Jag råkade dessutom använda en oljefärg som var liksom lite kladdig väldigt länge, det gav mig idén att sätta fast servetten medan det var lite kladdigt och det i sin tur gjorde att servetten skrynklade sig minimalt. Annars brukar den alltid lägga sig i veck eftersom det tunna pappret sväller lite när det blir fuktigt. Nu gäller det bara att komma ihåg denna smarta metod, den går säkert använda med vattenburna färger också, för oljefärgen slängde jag direkt. Jag hatar oljefärg!



Nu har turen kommit till skolsalen - Spännpapp, tapeter och masonit

$
0
0
Vi fortsätter att renovera också. Vi bygger inte bara nytt. Eller så skulle man kunna säga att på sommaren bygger vi nytt och på vintern renoverar vi. Denna vinter har vi legat på latsidan en del. Det beror dock bara delvis på att vi är lata. Delvis beror det på att det inte alltid är helt enkelt att renovera ens ett ytskikt i ett hus byggt 1860.

I den gamla skolsalen har vi ett relativt nytt och fräscht laminatgolv som ska få ligga kvar. Vi har en bröstpanel som säkert är lika gammal som skolan och målad med hundra lager färg som flagar. Det ska bara målas i en ljusare kulör och kompletteras med golvlist på ett ställe. So far so good. En herrans massa jobb med att slipa, tvätta och måla två gånger, men inte någon hjärnkirurgi direkt.

En gammal bild på salen. Numera har vi bytt ut fåtöljerna till en tresittsoffa med scheslong.
 Sedan kommer vi till väggarna. De flesta menar att tapeten, som går i mörkblått med någon typ av medaljonger i en färg som skiftar beroende på hur ljuset faller, är vacker. Annorlunda, fin... "den behöver ni inte byta" heter det. Problemet är att jag inte gillar blått, inte den mörkblåa. Jag gillar inte de optiska illusionerna mönstret skapar. Jag gillar inte hur den mörka färgen stjäl allt ljus i hörnen. Ett ljust rum blir med dem mörkt, murrigt. Året om.



Men det är också här som problemen börjar. Vid väggen. Om jag förstått det hela rätt så har vi ett hus byggt av liggande timmer. Detta timmer är förmodligen lerklinat som isolering. Det är helt ok och normalt för 1800-talets byggnadskonst. Sedan är det oklart vad som sitter på timmerväggarna som ger en slät yta att fästa en tapet på. Det är inte gips, så det kan vi utesluta direkt. Det kan vara masonit, tretex eller rent av papp. Det kan vara så att väggarna är pappspända. En gammal metod för att få släta väggar, som jag avser att använda mig av i lärarinnans rum.

Att pappspänaa en vägg är i sig inget problem, inte heller att klä den med masonit eller annat liknande. Men med åren har pappen eller masoniten blivit lite lös, och ett par av de släta ytorna har börjat bukta inåt. Det är förmodligen inte helt onomalt heller att det sker med åren, huset har ju trots allt stått här i 170 år snart. Men det ger oss en del huvudbry. Vad gör vi med väggen som buktar inåt? Struntar i det och tapetserar om och stör oss på det i år framöver? River ner allt och... ja då är det ju kanske lika bra att sätta dit ny isolering och hur gör man det? Det är ett större jobb än någon av oss har lust och ork att göra just nu. Eller ska jag göra en kvick fix som är helt ovetenskaplig? Slå i några spikar så att den buktiga väggen håller sig mot timmerväggen och sedan lägga på spännpapp att tapetsera på? Eller ska vi ha hit en snickare som sätter upp renoveringsgips?

Inget av alternativen är klockrena. En del av dem kostar mer och andra mindre.

Men oh well, vad vore livet utan lite huvudbry? Just nu väntar vi på att snickaren ska höra av sig och säga sitt. Sedan fattar vi, läs mestadels jag, beslutet.


Att välja tapet är inte helt enkelt heller i vår familj. Vi vill gärna ha något tidstypiskt, och jag vill ha blommigt. I söndags lyckades vi faktiskt enas om denna. Låt gå för att jag fick göra en deal med Isabel för att hon skulle gå med på det, men ändå. Att enas om en blommig tapet var en bedrift. Vi har ju redan det i köket. Den här tapeten kommer från Boråstapeters Falsterbo 2 och heter Lilacs. Hela boken andas svensk kultur, lantligt, gammalt. Jag är ganska säker på att när den här tapeten sitter uppe, alla bröstpaneler är vitmålade, taket och murstocken likaså, nya taklister uppsatta och kristallkronorna hänger från vackra takrosetter så kommer rummet andas "dagen före skolavslutningen, fågelkvitter, bisurr, solsken och lätt sommarbris i de vita linnegardinerna"- hela året om.

Nästa huvudbry i denna renovering är taket som givetvis är spännpappat och i riktigt fint skick, bortsett från en knappt synlig spricka och den tråkiga färgen. Att måla om ett spännpappstak är tydligen inte så bara det heller vad jag förstått. Gör man fel kan man riskera att pappen slpper och börjar bukta sig den med. Eller att färgen lossar. Men efter att ha läst på lite och frågat några personer på Stuvbutiken så började jag måla. Med helt vanlig oljefärg. Jag valde alltså bort linoljefärg och även limfärg, som rekommenderas av byggnadsvårdare. När man har ett tak på ca 40 kvm kan man få vara lite bekväm tycker jag. Dessutom är det en inte helt föraktlig ekonomisk aspekt också. Vet ni vad linoljefärg kostar? Det vet jag.



I lördags och söndags hann jag måla halva taket, det är också ungefär så långt tre liter färg räckte. Än så länge ser det lovande ut. Pappen sitter kvar som det ska och färgen täcker bra. Tyvärr inte så bra att det inte ska behöva strykas en gång till. Och det är väl då jag ska börja oroa mig för att allt rasar ner.


Fler sidor i fotoboken 2017

$
0
0

Det har blivit ett antal uppslag till fotoboken och nu är det inte många sidor kvar. Dock har arbetet stått stilla större delen av det nya året då jag haft annat att göra.



Katterna får givetvis ett eget litet kapitel i boken. Alma är en kattunge fortfarande och så tacksam att fotografera. Det skulle säkert gå att fylla en hel bok med bara bilder på henne.


Jag försöker att få lite liv i sidorna och inte föra allt i samma stil även om jag tycker det är svårt. Efter så många år av skapande har jag nog kört in i ett spår som är svårt att avvika ifrån.




Det här fotot på Isabel och Alma är säkert en av favoriterna. Svarta tavlan i bakgrunder är perfekt för porträttfoton.Det här skulle kunnat vara ett studiofoto. Däremot är jag inte förtjust i svart som bakgrund på layouter, det gör att skuggor inte syns vilket i sin tör gör dekorationerna plattare.


Jag skulle önska att jag tagit fler foton i julas, men tiden försvann med att se till att alla var mätta, nöjda och glada. Men framför allt gick tiden åt för att umgås med dem jag älskar mest.

Det här uppslaget har jag gjort med material som till merparten är egen design. Det är ett litet minikit som snart kommer finnas att hämta gratis via bloggen eller min fb-sida: https://www.facebook.com/scrapbymoma/


Ny blogg, ny adress!

Välkommen in i lusthuset

Viewing all 339 articles
Browse latest View live