Vi fortsätter att renovera också. Vi bygger inte bara nytt. Eller så skulle man kunna säga att på sommaren bygger vi nytt och på vintern renoverar vi. Denna vinter har vi legat på latsidan en del. Det beror dock bara delvis på att vi är lata. Delvis beror det på att det inte alltid är helt enkelt att renovera ens ett ytskikt i ett hus byggt 1860.
I den gamla skolsalen har vi ett relativt nytt och fräscht laminatgolv som ska få ligga kvar. Vi har en bröstpanel som säkert är lika gammal som skolan och målad med hundra lager färg som flagar. Det ska bara målas i en ljusare kulör och kompletteras med golvlist på ett ställe. So far so good. En herrans massa jobb med att slipa, tvätta och måla två gånger, men inte någon hjärnkirurgi direkt.
Sedan kommer vi till väggarna. De flesta menar att tapeten, som går i mörkblått med någon typ av medaljonger i en färg som skiftar beroende på hur ljuset faller, är vacker. Annorlunda, fin... "den behöver ni inte byta" heter det. Problemet är att jag inte gillar blått, inte den mörkblåa. Jag gillar inte de optiska illusionerna mönstret skapar. Jag gillar inte hur den mörka färgen stjäl allt ljus i hörnen. Ett ljust rum blir med dem mörkt, murrigt. Året om.
![]()
Men det är också här som problemen börjar. Vid väggen. Om jag förstått det hela rätt så har vi ett hus byggt av liggande timmer. Detta timmer är förmodligen lerklinat som isolering. Det är helt ok och normalt för 1800-talets byggnadskonst. Sedan är det oklart vad som sitter på timmerväggarna som ger en slät yta att fästa en tapet på. Det är inte gips, så det kan vi utesluta direkt. Det kan vara masonit, tretex eller rent av papp. Det kan vara så att väggarna är pappspända. En gammal metod för att få släta väggar, som jag avser att använda mig av i lärarinnans rum.
Att pappspänaa en vägg är i sig inget problem, inte heller att klä den med masonit eller annat liknande. Men med åren har pappen eller masoniten blivit lite lös, och ett par av de släta ytorna har börjat bukta inåt. Det är förmodligen inte helt onomalt heller att det sker med åren, huset har ju trots allt stått här i 170 år snart. Men det ger oss en del huvudbry. Vad gör vi med väggen som buktar inåt? Struntar i det och tapetserar om och stör oss på det i år framöver? River ner allt och... ja då är det ju kanske lika bra att sätta dit ny isolering och hur gör man det? Det är ett större jobb än någon av oss har lust och ork att göra just nu. Eller ska jag göra en kvick fix som är helt ovetenskaplig? Slå i några spikar så att den buktiga väggen håller sig mot timmerväggen och sedan lägga på spännpapp att tapetsera på? Eller ska vi ha hit en snickare som sätter upp renoveringsgips?
Inget av alternativen är klockrena. En del av dem kostar mer och andra mindre.
Men oh well, vad vore livet utan lite huvudbry? Just nu väntar vi på att snickaren ska höra av sig och säga sitt. Sedan fattar vi, läs mestadels jag, beslutet.
![]()
Att välja tapet är inte helt enkelt heller i vår familj. Vi vill gärna ha något tidstypiskt, och jag vill ha blommigt. I söndags lyckades vi faktiskt enas om denna. Låt gå för att jag fick göra en deal med Isabel för att hon skulle gå med på det, men ändå. Att enas om en blommig tapet var en bedrift. Vi har ju redan det i köket. Den här tapeten kommer från Boråstapeters Falsterbo 2 och heter Lilacs. Hela boken andas svensk kultur, lantligt, gammalt. Jag är ganska säker på att när den här tapeten sitter uppe, alla bröstpaneler är vitmålade, taket och murstocken likaså, nya taklister uppsatta och kristallkronorna hänger från vackra takrosetter så kommer rummet andas "dagen före skolavslutningen, fågelkvitter, bisurr, solsken och lätt sommarbris i de vita linnegardinerna"- hela året om.
Nästa huvudbry i denna renovering är taket som givetvis är spännpappat och i riktigt fint skick, bortsett från en knappt synlig spricka och den tråkiga färgen. Att måla om ett spännpappstak är tydligen inte så bara det heller vad jag förstått. Gör man fel kan man riskera att pappen slpper och börjar bukta sig den med. Eller att färgen lossar. Men efter att ha läst på lite och frågat några personer på Stuvbutiken så började jag måla. Med helt vanlig oljefärg. Jag valde alltså bort linoljefärg och även limfärg, som rekommenderas av byggnadsvårdare. När man har ett tak på ca 40 kvm kan man få vara lite bekväm tycker jag. Dessutom är det en inte helt föraktlig ekonomisk aspekt också. Vet ni vad linoljefärg kostar? Det vet jag.
![]()
I lördags och söndags hann jag måla halva taket, det är också ungefär så långt tre liter färg räckte. Än så länge ser det lovande ut. Pappen sitter kvar som det ska och färgen täcker bra. Tyvärr inte så bra att det inte ska behöva strykas en gång till. Och det är väl då jag ska börja oroa mig för att allt rasar ner.
I den gamla skolsalen har vi ett relativt nytt och fräscht laminatgolv som ska få ligga kvar. Vi har en bröstpanel som säkert är lika gammal som skolan och målad med hundra lager färg som flagar. Det ska bara målas i en ljusare kulör och kompletteras med golvlist på ett ställe. So far so good. En herrans massa jobb med att slipa, tvätta och måla två gånger, men inte någon hjärnkirurgi direkt.
 |
| En gammal bild på salen. Numera har vi bytt ut fåtöljerna till en tresittsoffa med scheslong. |
Men det är också här som problemen börjar. Vid väggen. Om jag förstått det hela rätt så har vi ett hus byggt av liggande timmer. Detta timmer är förmodligen lerklinat som isolering. Det är helt ok och normalt för 1800-talets byggnadskonst. Sedan är det oklart vad som sitter på timmerväggarna som ger en slät yta att fästa en tapet på. Det är inte gips, så det kan vi utesluta direkt. Det kan vara masonit, tretex eller rent av papp. Det kan vara så att väggarna är pappspända. En gammal metod för att få släta väggar, som jag avser att använda mig av i lärarinnans rum.
Att pappspänaa en vägg är i sig inget problem, inte heller att klä den med masonit eller annat liknande. Men med åren har pappen eller masoniten blivit lite lös, och ett par av de släta ytorna har börjat bukta inåt. Det är förmodligen inte helt onomalt heller att det sker med åren, huset har ju trots allt stått här i 170 år snart. Men det ger oss en del huvudbry. Vad gör vi med väggen som buktar inåt? Struntar i det och tapetserar om och stör oss på det i år framöver? River ner allt och... ja då är det ju kanske lika bra att sätta dit ny isolering och hur gör man det? Det är ett större jobb än någon av oss har lust och ork att göra just nu. Eller ska jag göra en kvick fix som är helt ovetenskaplig? Slå i några spikar så att den buktiga väggen håller sig mot timmerväggen och sedan lägga på spännpapp att tapetsera på? Eller ska vi ha hit en snickare som sätter upp renoveringsgips?
Inget av alternativen är klockrena. En del av dem kostar mer och andra mindre.
Men oh well, vad vore livet utan lite huvudbry? Just nu väntar vi på att snickaren ska höra av sig och säga sitt. Sedan fattar vi, läs mestadels jag, beslutet.
Att välja tapet är inte helt enkelt heller i vår familj. Vi vill gärna ha något tidstypiskt, och jag vill ha blommigt. I söndags lyckades vi faktiskt enas om denna. Låt gå för att jag fick göra en deal med Isabel för att hon skulle gå med på det, men ändå. Att enas om en blommig tapet var en bedrift. Vi har ju redan det i köket. Den här tapeten kommer från Boråstapeters Falsterbo 2 och heter Lilacs. Hela boken andas svensk kultur, lantligt, gammalt. Jag är ganska säker på att när den här tapeten sitter uppe, alla bröstpaneler är vitmålade, taket och murstocken likaså, nya taklister uppsatta och kristallkronorna hänger från vackra takrosetter så kommer rummet andas "dagen före skolavslutningen, fågelkvitter, bisurr, solsken och lätt sommarbris i de vita linnegardinerna"- hela året om.
Nästa huvudbry i denna renovering är taket som givetvis är spännpappat och i riktigt fint skick, bortsett från en knappt synlig spricka och den tråkiga färgen. Att måla om ett spännpappstak är tydligen inte så bara det heller vad jag förstått. Gör man fel kan man riskera att pappen slpper och börjar bukta sig den med. Eller att färgen lossar. Men efter att ha läst på lite och frågat några personer på Stuvbutiken så började jag måla. Med helt vanlig oljefärg. Jag valde alltså bort linoljefärg och även limfärg, som rekommenderas av byggnadsvårdare. När man har ett tak på ca 40 kvm kan man få vara lite bekväm tycker jag. Dessutom är det en inte helt föraktlig ekonomisk aspekt också. Vet ni vad linoljefärg kostar? Det vet jag.
I lördags och söndags hann jag måla halva taket, det är också ungefär så långt tre liter färg räckte. Än så länge ser det lovande ut. Pappen sitter kvar som det ska och färgen täcker bra. Tyvärr inte så bra att det inte ska behöva strykas en gång till. Och det är väl då jag ska börja oroa mig för att allt rasar ner.