Jag flyttade hemifrån för ungefär 26 år sedan. Under alla dessa år har det bara hänt två gånger att jag fått fira julen hemma hos mig själv. Det är inte så att jag inte velat, men mina föräldrars vilja har alltid fått styra och julen har därför firats hos dem för gemenskapen med familjen har varit viktigare än att få min önskan uppfylld.
Julen 2013 beslöt jag mig, för kanske 20:e gången, att nästa år minsann. Då ska julen firas hemma hos mig. I mitt hem.
Det blev både så och inte så. Vi firade julen i Värmland i vår gamla skola. Mitt hem fast inte det hem jag trodde att jag skulle fira julen i när jag gav mig själv löftet förra julen. Föga anade jag ens i mina vildaste fantasier att jag skulle få glädjen att fira julen i min egen stuga, i ett hus som är 160 år gammalt och trots kylan ute så full av stämning, värme och ljus att jag knappt kan komma ihåg någon jul som ens kommit i närheten. Utom möjligtvis på film. Eller i sagor.
Idag tänkte jag dela med mig av mina bästa foton från denna jul.
Bilden är tagen i trappan. Jag vet att de flesta skulle målat om trappan genast men jag älskar att den är nött, bara lite grann, här och där. Det är så vackert. Jag vet inte hur många gånger jag denna jul tänkt "tänk om väggarna kunde tala". Tänk vad dessa trappor skulle kunna berätta.
Egentligen hade jag planerat en ädelgran. Men när vi kom till Karlstad tre dagar innan jul så var utbudet på granar inte speciellt stor. Utanför IKEA hittade vi denna skönhet som trots sin något udda form blev en riktig Disneygran och som dessutom doftade himmelskt. Jag tänker inte lägga upp någon bild på hur den såg ut när jag klädde av granen... men jag kan ju berätta att granen och barren, precis alla barr, åkte ut var och en för sig. Barren i en stor pappkasse.
Som några av er kanske redan märkt har jag snöat in på djur med horn. Denna köpte jag på Köpenhamns flygplats några dagar innan jul. 
Nej, sådär fint satt hon inte speciellt länge. Hon var en högst ovillig modell och rosetten hatade hon innerligt. Jag har säkert 50 foton där hon är ett enda sudd eftersom hon försöker göra sitt bästa att få av rosetten.
Hon var däremot, för ovanlighetens skull, en villig modell. Hon bad själv om att bli julfotograferad, precis som förra året. Något som händer sällan, när andan faller på. Jag passar givetvis på och tar cirka hundra bilder eller så många jag hinner innan hon tröttnar.
På annandagen kom mina föräldrar och min bror med familj. Tyvärr stannade de bara några fåtal timmar så det gällde att snabba sig på med matlagning och utfordring. Jag hann med att ta några foton, detta är en av de bästa.
Samma morgon de kom vaknade vi upp till att det var 16-17 grader i hela huset, ute hade det varit -24 och våra luftvärmepumpar hade nog inte riktigt mäktat med. Tim hade inte satt på några element. Självklart ville vi ha upp värmen innan gästerna kom så Tim passade på att försöka elda i vedspisen, något vi inte lyckats med någon gång tidigare trots att den är godkänd och sotad. När jag kom ut i köket efter att ha startat brasorna i vardagsrummet och i kakelugnen på övervåningen var köket helt rökfylld så det gällde att vädra snabbt. Medan han gjorde det skulle jag ta en dusch... Tänkte jag ja... Det går förstås så mycket lättare att duscha när vattnet har flytande form, vilket det inte hade denna morgon. Varmvattenledningen hade frusit! Jag såg plötsligt framför mig hur vi alla skulle sitta på Molkoms enda pizzeria och mysa istället för att äta oxrullader som planerat.
Tur i oturen var att vi hade kallvatten in till köket och ännu större tur; min svärfar är rörmokare och kom direkt för att hjälpa oss. Vi är evigt tacksamma för hans hjälp!
Vi tillbringade en hel del tid på diverse färg- och tapetbutiker denna gång. I brist på öppna loppisar. Den här fina fågelmataren hittade jag på Colorama i Karlstad där vi köpte färg till golvet där uppe. Historien om golvet, om stolarna, om den fantastiska vintern och mycket annat kommer en helt annan dag. Stay tuned!